This is your life
Jag har ju spenderat lite tid i Lund nu efter USA-resan. Det jag har hunnit med att göra är att hänga med Gurre, måla om rummet med Madde, grilla med klasskompisar, gå ut samt softhäng med linköpingspolare och gjort mitt första besök på glasskulturen. Jag har dessutom gått en femtimmars promenad till Lomma ;) Kanske låter produktivt men jag hade alltför många personer jag ville träffa här nere men som aldrig blev av :-/ Det har ändå varit ganska mycket liv och rörelse i villan nu ändå. Gurra är ju ändå hemma även fast han ofta är hos Anna i Malmö och Gunnar och Johan är förbi för att dyka efter golfbollar.
Jag vill inte klaga så missförstå inte. Jag har haft en jätterolig resa på en månad men sen kände jag att det var dags att komma hem. Efter resan så kändes det emellertid lustigt att komma hem till ett tomt hus, utan flickvän, utan pengar, arbetet man trodde man skulle få blev inställt (vilket var anledningen till man skulle stanna i skåne), många man ville träffa ger återbud, man får veta att farmor är riktigt illa däran och ligger på sjukhuset. Många bäckar små. Jag vet inte hur det här fungerar men jag är ganska nöjd med livet ändå. Det är mest en grej som skaver och som håller mig nere och det är den jävla frustrationen och besvikelsen jag känner just nu och den har inget med skåne att göra.
Nu hoppas jag på Linköping och jag ska få träffa alla stjärnor igen, ljusen i mörkret. Alla ifrån det gamla gänget. Jag har tänkt att jobba 8 h varje dag resten av juli och delar av augusti och aktivera mig så fort jag får ledig tid. Hitta på saker. Jag ska umgås med min familj och vänner på helger kvällar och jag ska äntligen få träffa min bror igen. På tal om allt vet jag inte hur jag skulle reagera om jag skulle se dig på stan nu. För tillfället tror jag seriöst att jag skulle ta en omväg för att undvika att det ens händer. Jag är alltför besviken på mig själv och på dig just nu. Förlåt.
Wait for something better
No one behind you
Watching your shadows
You gotta be stronger than the story
Don't let it blind you
Rivers of shadow
This feeling wont go
Jag vill inte klaga så missförstå inte. Jag har haft en jätterolig resa på en månad men sen kände jag att det var dags att komma hem. Efter resan så kändes det emellertid lustigt att komma hem till ett tomt hus, utan flickvän, utan pengar, arbetet man trodde man skulle få blev inställt (vilket var anledningen till man skulle stanna i skåne), många man ville träffa ger återbud, man får veta att farmor är riktigt illa däran och ligger på sjukhuset. Många bäckar små. Jag vet inte hur det här fungerar men jag är ganska nöjd med livet ändå. Det är mest en grej som skaver och som håller mig nere och det är den jävla frustrationen och besvikelsen jag känner just nu och den har inget med skåne att göra.
Nu hoppas jag på Linköping och jag ska få träffa alla stjärnor igen, ljusen i mörkret. Alla ifrån det gamla gänget. Jag har tänkt att jobba 8 h varje dag resten av juli och delar av augusti och aktivera mig så fort jag får ledig tid. Hitta på saker. Jag ska umgås med min familj och vänner på helger kvällar och jag ska äntligen få träffa min bror igen. På tal om allt vet jag inte hur jag skulle reagera om jag skulle se dig på stan nu. För tillfället tror jag seriöst att jag skulle ta en omväg för att undvika att det ens händer. Jag är alltför besviken på mig själv och på dig just nu. Förlåt.
Wait for something better
No one behind you
Watching your shadows
You gotta be stronger than the story
Don't let it blind you
Rivers of shadow
This feeling wont go
Kommentarer
Trackback
